Charlotte Wäreborn Schultz, vd för Svensk Kollektivtrafik var en av tre huvudtalare på Näringsdepartementets arbetsmöte om transportinfrastruktur idag. Syftet med mötet var att ge möjligheter att reflektera över förslag till nationell plan för transportsystemet och länstransportplanerna för åren 2010-2021.
Förutom Charlotte talade också Per Kågeson, konsult inom miljöområdet, om "Hur mycket påverkar infrastrukturinvesteringarna klimatet?" samt Erika Kronhoffer, Posten Norden, som talade utifrån frågan "Har vi tagit steget mot det trafikslagsövergripande transportsystemet?".
Temat för Charlotte Wäreborn Schultz anförande var "Hur bidrar planförslaget till målet om en fördubblad kollektivtrafik". Här nedan kan du läsa hela anförandet:
Charlotte Wäreborn Schultz anförande den 29 januari:
"Det var i maj 2008 som en enad kollektivtrafikbransch vid ett seminarium presenterade sitt mål att fördubbla kollektivtrafikens marknadsandel på lite sikt för Åsa Torstensson. Vi underströk då att vi är beredda att ta vår del av ansvaret för att fördubbla marknadsandelen om staten skapar de nödvändiga förutsättningarna för att göra detta möjligt.
Jag har blivit ombedd att prata om i vilken utsträckning den nya infrastrukturplanen skapar förutsättningar för att fördubbla kollektivtrafikens marknadsandel i Sverige. Vid sidan av lagstiftning och skatteregler är ju statens satsningar på infrastrukturen en av hörnstenarna i det som krävs från staten sida för att det ska vara möjligt att en fördubbla marknadsandelen.
Inledningsvis vill jag påpeka att vi märker ett helt annat intresse i samhället för det hållbara resandet där kollektivtrafiken spelar en avgörande roll än tidigare. Vi är glada över att våra frågor kommit med tidigt i planprocessen och att åtgärdsplanen på många sätt genomsyras av ett hållbarhetstänkande. Jag kan alltså konstatera att kollektivtrafikfrågorna numer finns högt upp på den politiska agendan.
Men fortfarande saknas en tydlig vision från statens sida. Eftersom det är väldigt många aktörer som är involverade i och beroende av den nationella planen så är det viktigt att få alla dessa aktörer att gå åt samma håll. För att det ska vara möjligt krävs det en tydlig vision som fungerar som en ledstjärna från statens och regeringens sida. Först då kan infrastrukturinvesteringarna samspela med andra insatser från aktörer på olika nivåer på ett effektivt sätt.
Vi i kollektivtrafikbranschen har enat oss kring en gemensam vision som säger att kollektivtrafiken ska vara en självklar del av resandet i ett hållbart samhälle. Det betyder alltså att kollektivtrafiken ska vara så attraktiv och konkurrenskraftig att människor har en reell valmöjlighet att välja det färdmedel eller den kombination av färdmedel som passar bäst utifrån de egna behoven.
Det vore naturligtvis önskvärt att denna vision hade fått större genomslag i den nationella planen. Men det är naturligtvis inte för sent att ansluta sig till den från regeringens sida!
Vi ser i sammanhanget mycket positivt på att trafikverken har arbetat tillsammans och presenterat en gemensam plan. Det skapar förutsättningar till att begreppet ”hela resan” kan omsättas i praktiken även när det gäller infrastrukturplaneringen och det kommer att skapa en god grund för att i framtiden arbeta med utgångspunkt från resenärernas och näringslivets behov av effektiva helhetslösningar utifrån en tydlig gemensam vision.
När det gäller pengarnas storlek i planen tänker jag inte gå in i detalj på det. Dels är det svårt för att bedöma den konkreta effekten av satsningarna nationellt och regionalt, dels är ju ramarna redan satta och vi behöver nu fokusera på att pengarna går till rätt saker. Jag vill naturligtvis att de kommande årens satsningar ska skapa så bra förutsättningar som möjligt för kollektivtrafikens utveckling.
I enlighet med våra remissyttranden vill jag dock lyfta fram att för att nå fördubblingsmålet bedömer vi att nivån för drift och underhåll på väg och järnväg är acceptabla och vi anser att det är positivt att just dessa åtgärder prioriteras.
Däremot har samtliga kollektivtrafikens branschorganisationer tidigare framfört att nivån på investeringar är alltför låg. Stora delar av investeringsutrymmet är dessutom bundet i ett fåtal stora projekt vilket begränsar nyinvesteringsutrymmet under den första delen av planperioden betydligt. Flera angelägna investeringar kommer alltså inte till stånd eller ligger sent och är utspridda under planperioden. Detta gör att vi bedömer att samhället inte kan tillgodogöra sig investeringarnas potential fullt ut.
Mot bakgrund av den kraftiga befolkningstillväxten i storstadsregionerna och det faktum att transporterna under de senaste åren har vuxit kraftig, inte minst när det gäller persontransporterna på järnväg är det svårt att se hur miljö- och trängsel problematiken i och kring storstadsområdena kommer att kunna bemästras i framtiden.
I analysen av brister ställda mot önskvärda funktioner som återfinns i den nationella planen beskrivs detta med all önskvärd tydlighet. Generella brister som beskrivs där har att göra med kapacitet och framkomlighet, bytespunkterna och tillgång till infartsparkeringar, integrerade ITS-lösningar och brister när det gäller samordning mellan trafikplanering, infrastrukturplanering och fysisk planering.
Om jag uttrycker mig generellt är vi för att nå fördubblingsmålet naturligtvis väldigt beroende av att en tillräckligt stor del av resurserna hamnar i storstadsområdena och i trafikstarka stråk. Vi är i dessa områden beroende av långsiktiga startegiska satsningar över många år och de har alla sin betydelse för att öka framkomligheten i kollektivtrafiken. Behovet verkar vara oändligt.
I andra delar av landet handlar det främst om att genom infrastruktursatsningarna skapa bra förutsättningar för kollektivtrafiken på andra och mer selekterade sätt. Vi behöver kunna öka köra fler bussar och tåg och de måste ges fysiska förutsättningar att komma fram i tid!
Det som behövs är särskilda satsningar på särskilda kollektivtrafikkörfält, signalprioriteringar, förbättringsåtgärder vid hållplatser och upprustning av stationsmiljöer, särskilda parkeringsytor som gör det enkelt och säkert för bilisterna att ta bilen till bussen eller tåget, förlängda plattformar på järnvägssidan samt informationssystem till kollektivtrafiken, mm.
Härvidlag noterar jag att planen lyfter fram betydelsen av mindre investeringsobjekt som kan hanteras flexibelt i särskilda potter.
Detta är samhällsekonomiskt effektiva satsningar, samtidigt som vår erfarenhet är att dessa objekt ofta kommer i strykklass i förhållande till de betydligt större och mer ”prestigefyllda” satsningarna.
Hur regeringens planer kommer att gynna kollektivtrafikens utveckling beror på hur man kommer att hantera kollektivtrafiken ute i landet. En viktig aspekt i sammanhanget är att även om den regionala nivån är mycket viktig och lyfts fram i den nationella planen så måste samtidigt ett nationellt perspektiv anläggas. De interregionala, nationella och internationella resekedjorna måste hållas samman. Vi måste undvika att skapa regionala fristående öar. Mest tydligt gäller det den nationella järnvägstrafiken där det är helt otillräckligt att enbart samverka med angränsande regioner. Satsningar i en del av landet har påtaglig betydelse för en annan del. Det här innebär att man måste ha en helhetssyn på transportsystemet och dess infrastruktur.
För att skapa rätt förutsättningar för en fördubblad kollektivtrafik krävs att alla berörda aktörer börjar arbeta tillsammans på nya sätt över organisationsgränserna. Stuprören behöver dyrkas upp och vi måste alla hjälpas åt att arbeta mot visionen om kollektivtrafiken som en självklar del av resandet i ett hållbart samhälle.
Nu händer det glädjande nog flera saker ungefär samtidigt som ökar förutsättningarna för att åstadkomma ökad samverkan. Det nya trafikverket skapar möjlighet att integrera vägplaneringen och järnvägsplaneringen. Äntligen tycker många och jag med. Vi i branschen har som sagt gått samman i ett partnerskap för att samordna våra ansträngningar att nå fördubblingsmålet Vi arbetar inom väldigt många områden. Det skulle föra för långt att berätta om det nu men den som är intresserad kan gå in och titta på www.fördubblingen.se.
Nästa stora steg på tema samverkan med koppling till infrastruktur och kollektivtrafik är att den regionala planeringen måste samordnas mellan olika aktörer på ett betydligt bättre sätt än hittills. Planeringen av kollektivtrafiken måste helt enkelt ske samordnat med infrastrukturplaneringen. Men den måste också samordnas med den regionala utvecklingsplaneringen och med kommunernas fysiska planering på ett mycket bättre sätt än idag.
Allt detta ställer krav på att man regionalt planerar för kollektivtrafiken på ett mycket mer strategiskt sätt än idag. Vårt väldigt konkreta förslag är att det i varje region tas fram det vi kallar en ”regional strategi för hållbart resande” i vilken man från politikernas sida preciserar det sammanhållna och transportslagsövergripande kollektivtrafiksystem som samhället avser erbjuda sina medborgare. I dessa planer sätter man upp konkreta mål för utvecklingen av kollektivtrafiken på kortare och längre sikt, mål som definieras med utgångspunkt i nationella transportpolitiska mål, regionala och lokala utvecklingsmål, branschens fördubblingsmål och andra viktiga mål.
Det här är planer som tar sin utgångspunkt i ett långsiktigt perspektiv och utgår från naturliga, funktionella arbetsmarknadsregioner. Det innebär med utgångspunkt i geografiska områden som bättre än de gamla länen speglar dagens och morgondagens resmönster. Det innebär en planering i geografiska områden som i många fall sträcker sig långt utanför det egna länet.
Allt det här innebär konkret att de årliga trafikförsörjningsplaner som Svensk kollektivtrafiks medlemmar, trafikhuvudmännen tar fram, måste vidareutvecklas för att kunna utgöra ett tillräckligt bra underlag för kollektivtrafikens utveckling. Men det ställer också krav på alla andra aktörer. Vår egen trafikplanering som vi fortsättningsvis kommer att genomföra samordnat med trafikföretagen och kommunerna för att få ett bra underlag för avtalsarbetet i branschen, måste samordnas inom ramen för större geografiska områden än idag. Därutöver måste vi hitta bra former för att arbeta tillsammans med Trafikverket i en samordnad process.
Som jag uppfattar det ligger vårt förslag helt i linje med de idéer som diskuteras inom Näringsdepartementet inför den kommande propositionen om en ny kollektivtrafiklagstiftning. Vi vill ju gärna ligga lite före. Därför har vi tillsammans med Vägverket och Banverket kommit överens om att ta fram exempel på Regionala strategier för hållbart resande. Vi kommer då både att ta fram ett förslag på vad sådana planer konkret ska innehålla och hur de bör processas fram i nära samverkan mellan alla berörda intressenter. Men vi kommer också att tillsammans med lokala och regionala intressenter på några håll i landet ta fram exempel på regionala planer. Planer som man kan inspireras och lära av i andra delar av landet.
Konkreta diskussioner förs just nu med företrädare för södra Småland och med Mälardalen för att få till stånd sådana exempel. Det skulle kunna bli kollektivtrafikens idéverkstäder eller ”gröna korridorer” där man förhoppningsvis kan testa olika nya idéer på gränslös samverkan som bidrar till fördubblingsmålen.
Vi hoppas givetvis att regeringen är intresserad av att följa och stödja detta arbete på olika sätt.
Avslutningsvis vill jag flagga för regionala tankesmedjor som kollektivtrafikbranschen kommer att genomföra under våren på sex platser i landet. Syftet är att reflektera över vad vi, inklusive staten kan göra för att utveckla kollektivtrafiken tillsammans i riktning mot visionen. I dessa diskussioner kommer naturligtvis infrastrukturfrågorna att finans med."