Det här kan och vill branschen själva göra:
● Delta aktivt i planeringen.
● Bli en tydlig samtalspartner gentemot samhällets infrastrukturhållare som bidrar med kunskap och lösningar.
På dessa områden behövs det politiska reformer:
● Prioritera underhåll av kollektivtrafikens infrastruktur. Anpassa kapaciteten där den begränsar kollektivtrafikens framkomlighet och utveckling och prioritera underhåll av kollektivtrafikens infrastruktur.
● Planera för kollektivtrafik. Prioritera kollektivtrafikens behov i den nationella
planen för transportinfrastruktur, i länsplaner och kommunala plandokument. Planera och utför konsekvent samtliga steg i fyrstegsprincipen. Samordna planeringen av arbeten i infrastrukturen, både på väg och järnväg. Trafikverket, regionala kollektivtrafikmyndigheter, underhållsföretag och trafikföretagen måste planera tillsammans.
● Målstyrning i stället för prognosstyrning. Infrastrukturplaneringen behöver i betydligt högre utsträckning utgå ifrån beslutade mål, till exempel ökad transport- och energieffektivitet och minskade utsläpp, än nuvarande ordning där framskrivning av basprognosen över trafikens utveckling är styrande. Bygg infrastruktur som främjar utvecklingen av kollektivtrafiken.
● Prioritera framkomlighet. Öronmärk medel och genomför framkomlighetsåtgärder för busstrafiken på statliga och kommunala vägar, såsom kollektivtrafikkörfält och signalprioritering.
● Beräkna samhällsnyttan. Reformera de samhällsekonomiska kalkylerna så att de på ett bättre sätt avspeglar kollektivtrafikens egentliga samhällsnytta och utveckla resandeprognoserna så att de bättre fångar effekterna av förändringar i infrastruktur och trafikupplägg, så att kollektivtrafikens utveckling inte underskattas.
● Utveckla stadsmiljöavtalen. Regelverket behöver utvecklas och förenklas där satsningar på angelägna kollektivtrafikprojekt prioriteras.