2015 kom den svenska resenärsrättighetslagstiftningen för kollektivtrafik på linjer kortare än 15 mil. Konsumentverket har sedan dess vid flera tillfällen gjort tillsyn av branschen och av detta uppfattat att branschen har svårt att följa lagkraven. Men många av svårigheterna är bland annat kopplade till stationer och järnvägsanläggning som andra aktörer har ansvaret för. Andra problem har att göra med att den svenska lagstiftningen skiljer sig från EU-förordningarna som gäller för båtresor och för buss- och tåglinjer som antingen går över en nationsgräns eller är 15 mil eller längre.
Föreskriften vill bland annat ålägga trafikföretagen att publicera anslag med Konsumentverkets tolkning av lagtexten på lätt svenska ombord på fordon, på webben och i appar samt separata anslag med kontaktinformation och allmänna avtalsvillkor. Störst problem med förvirrade resenärer får de trafikföretag som tvingas hänga upp information i fordon som på många av turerna går på linjer där regelverket inte ens gäller. Föreskriften föreslås träda i kraft den 1 april 2020, en orimligt kort införandetid.
Svensk Kollektivtrafik skriver i sitt yttrande att Konsumentverket bör invänta Civilutskottets kommande uppföljning av effekter och efterlevnad av resenärsrättighetslagstiftningen innan myndigheten går vidare med något nytt föreskriftsförslag.