Riksintressen är ett viktigt verktyg inom samhällsplaneringen för att skydda nuvarande järnväg och framtida behov. Ett riksintresse trumfar nämligen över andra anspråk på markanvändningen. Nu är inte järnvägar ensamma om att utpekas som riksintressen, även energiförsörjning, det rörliga friluftslivet, natur- och kulturmiljövård, försvaret och många andra viktiga samhällsfunktioner kan också utpekas. Utifrån Januariöverenskommelsen har Regeringen gett ett antal myndigheter i uppdrag att minska framför allt den ytan som riksintressen upptar av landet. Motivet för uppdraget är att öka den byggbara marken. Trafikverket har därför gjort sin hemläxa mer än väl genom att föreslå att ta bort flera befintliga järnvägsstråk så som riksintressen. Vissa av förslagen går också ut på att man byter ut en delsträcka av ett stråk till en annan som riksintresse eller en befintlig godsterminal mot en annan i samma län. Konsekvenserna av att inte längre ett utpekat riksintresse är inte omedelbart, underhåll och drift av anläggningen påverkas inte av dessa förändringar. Däremot så förlorar stråket sin prioriterade status gentemot andra konkurrerande markanspråk, och speciellt mot andra riksintressen. De järnvägsstråk som föreslås tas bort ligger på platser där flera konkurrerande riksintressen finns redan idag. Detta gör att framtidsutsikterna för dessa banor minskas i och med denna åtgärd. En åtgärd som krävt mer arbete av Trafikverket men frigjort betydligt mer byggbaryta hade varit att bättre avgränsa tex det milsbreda stråk som löper genom landet med reservat för de nya stambanorna, istället har man gett sig på befintliga enkelspårslinjer med en bredd på några meter.
Trafikverket skriver i remisshandlingen att speciellt godstrafik och långväga persontågstrafik är av nationellt intresse och därmed är banor med sådan trafik skyddsvärda. Att de 90% av persontågstrafiken som tar medborgarna till skola och arbete varje dag inte är långväga gör att Trafikverket inte anser att dessa banor generellt inte är av nationellt intresse och därmed inte skyddsvärda. Det är inte rimligt att komma med sådana förslag, Trafikverkets fokus och förståelse för vardagslivets resor måste kraftfullt förbättras. Dessutom kan hela utpekandeprocessen ifrågasättas, hur kan landets största järnvägsinfrastrukturförvaltare också vara den som ges rätten att utse vilka järnvägsstråk som ska vara skyddsvärda, både bland sina egna och andra spår. Omvärlden kan lätt frestas till att tro att Trafikverket agerar i egen sak, tex för att minska den ständigt ökande underhållsskulden, istället för att agera som en opartisk och sakkunnig myndighet. Kanske vore det lämpligare att tex Transportstyrelsen tog över detta uppdrag?