Som utgångspunkt får endast anbud från de trafikföretag som har kvalificerat sig i upphandlingen utvärderas. Prövningen av anbud består alltså av en kvalificeringsfas och en utvärderingsfas. Kvalificeringsfasen syftar kort sagt till att säkerställa att leverantörerna har tillräcklig ekonomisk- och finansiell förmåga samt teknisk- och yrkesmässig kapacitet som krävs för att utföra trafikuppdraget som ska tilldelas, medan utvärderingsfasen syftar till att fastställa det bästa anbudet utifrån de kriterier som RKM har ställt upp. Att prövningen består av två olika faser har bekräftats av flera domstolsavgörande och styrs av olika bestämmelser.[1]
Om kvalitetskriterier har för stor fokus på att säkerställa en grundläggande förmåga riskerar en RKM att otillåtet sammanblanda kvalificeringskrav och kvalitetskriterier, vilket har underkänts av domstolar vid ett flertal gånger. Det otillåtna beror på att kriterierna har för stor koppling till trafikföretagets grundläggande förmåga istället för kopplingen till det aktuella trafikuppdraget. I detta avseende är det framförallt sådant som är relaterat till teknisk- och yrkesmässig kapacitet, exempelvis säkerställande av en tillräcklig organisation, dokumenterat erfarenhet, kapacitet att etablera nya trafikuppdrag, leda och organisera ett uppdrag inom kollektivtrafik eller strukturerade arbetssätt att arbeta med kvalitetsrutiner i verksamheten.
Anledningen till bestämmelserna är att ett trafikföretag ska vara trygga i att det har tillräcklig förmåga, genom att klara ställda kvalificeringskrav, och att det i utvärderingen tävlar om det bästa anbudet. En annan anledning är att säkra att trafikföretaget har tillräcklig förmåga att leverera och fullgöra hela trafikuppdraget.
Läs mer om vikten att särskilja kvalificeringskrav och kvalitetskriterier.